Sälenn, po dyslxi-legrät

Så var man här i år igen. Fullt av människor som inte förstår en normal konversation och överpedagogiska överpedagoger som försöker hjälpa till på alla sätt de kan.
Det är faktiskt helt okej att vara ungdomsledare här, speciellt som Oskars småsyskon (97or, men de går i alla fall att prata med ) kommer upp imorgon. Programmet är lika späckat som förra året, men nu ska de snacka om matte istället för dans. Hm.
Själv måste jag gå upp halv sju varje morgon och ha samling med alla födda -97 (sex stycken, lugnt och skönt) i en timme eller något, och sen gå och lägga mig igen
Känner på mig att veckan kommer att flyta på relativt fint, men jag är till 89,3465776324675654354% säker på att Murphy står bakom min rygg och just i detta ögonblick planerar hur han ska fucka upp min vistelse här.
Updatering om några dagar, cya.

Dagens blogglåt (alltså den jag lyssnar på just nu):
Natasha Bedingfield – Unwritten (spotify only, soz )