…och en sak till…

Visst ja, glömde nästan:
RIP Billy Mays – News – GarrysMod.com

Många döda kändisar den här veckan, måsta vara nåt om skottpengar som jag missat.
Skit.
//’ml, gnsfka trltt

Släkten är värst

Jag har just kommit tillbaka hem efter att ha spenderat de senaste fem dagarna hos min farmor och farfar.
Efter vistelsen vet jag varifrån några av mina dåliga sidor kommer ifrån.
De flesta som känner mig eller varit i en konversation med mig kan säkert intyga att jag är en irriterande jävel att prata med (vad får ni det ifrån? konstiga människor…) eftersom jag

1. Hittar på siffror och statistik
2. beter mig allmänt överlägset (so? Jag är överlägsen, ahah, ahah)
3. sätter järnhård tro till saker jag inte vet är sant

Punkt tre är jag faktiskt lite stolt över, för det kan hjälpa i vissa situationer *host*skoldebatt*host*, men i övrigt så kan jag inse hur jobbigt folk tycker att det är.
Ni vill i såna fall inte träffa min farmor.
Jag satt på förstubron till deras hus med datorn i knät (eftersom farstun är det enda stället där man kan få kontakt med grannens trådlösa nätverk C:<) och gjorde lite random saker. Helt plötsligt fick jag för mig att jag skulle ladda ner Elastomania (det där fula gamla motorcykelspelet där man samlar äpplen), och jag gjorde så.
Precis när jag startade upp första banan kom farmor ut genom dörren och tittade på min skärm.
”Är det sånt här du gör hela dagarna?” sade hon sen.
”Nej”, sade jag, ”då går jag ju i skolan.”
”Jag hoppas det, jag.”
”Hurså?”
”Jamen det förstår du väl.”
”Jag förstår inte riktigt hur du menar, nej.”
”Jamen det är ju så DUMT! SÅ hjärndött!”

Jag tänkte att ”Okej, just det här ser ganska hjärndött ut, men jag kan inte bara sitta här och ta det, jag måste försvara mig.’, så jag tog upp saker som är bra med datorspel. Dokumenterade positiva effekter och dylikt.
Farmor höll fast vid sitt argument att ”Det är dumt” i säkert fem minuter, så jag sade till henne att jag tycker att för att debattera ett ämne, oavsett om man är för eller emot, bör man känna till åtminstone lite grann om motståndarsidans argument.
Jag frågade henne: ”Har du någonsin spelat ett datorspel?”
”Nej,” snäste hon, ”Och det tänker jag minsann aldrig göra heller.”
”Jag tycker,” sade jag då, ”att du borde göra det åtminstone en gång för att kunna diskutera ämnet”
Svaret blev ”Talar man så till sin farmor?”
Hon sade även någonting som jag inte riktigt kommer ihåg om att respektera äldre och visare människor, men det var  – definitivt – en mycket dålig täckmantel för argumentet ”Jag har rätt, håll tyst.”
Jag drog då på med en lång harang om att människor som står varandra nära borde vara öppna med vad de tycker om olika saker, som (i mina öron, såklart) lät riktigt bra, och som dågot jag skulle ha skrivit ner om jag kommit ihåg det.
”Jag hoppas att du är nöjd”, sa hon då och gick.
Jag sa precis innan hon stängde dörren att ”Jag hoppas att du tänker lite på vad jag har sagt”.

Vilken kväll.
Jag har heller aldrig sett mig själv som långsint. Visst, jag kan vara sur på något riktigt stort i upp till några timmar, men jag har inte koncentrationsförmågan för att vara sur i dagar.

Det kan min farmor.

Dagen efteråt såg hon inte ens på mig. Sent på eftermiddagen, när jag sånär som på somnat på bryggan i deras sommarstuga, gled hon upp bakom mig och tog fram tunga artilleriet:
”Du ska inte hålla på sådär” och en massa annat.
Trött och solstungen som jag var (25 grader i skuggan, nästan 40 i solen ) så sade jag bara att jag inte tycker om folk som sätter sig på andras argument utan att veta vad de egentligen talar om.
Det togs inte emot väl, så jag blev mer eller mindre tvingad att be om ursäkt.
Därefter var det som om inget hade hänt.

Vilken helg.

Till ovanstående ska förstås tilläggas att jag älskar min farmor väldigt mycket och har den djupaste respekt för henne, men att jag som de flesta vet inte tål att förlora.

Nu vet jag vem jag har det ifrån.

I övrigt så har telefongubbarna äntligen gjort något intelligent:
Äntligen fusion i telekombranschen – Affärsvärlden

Ber också om ursäkt för detta mastodontinlägg och reserverar mig mot eventuella stavfel.
Puss på er, ha det gött
//Emo Emil

Va.

Vinnaren i vår kortfilmstävling – Bild & Ljud Hemma

Hur?
HUR kunde vi inte komma med på topp tre?
om filmen på tredje plats har högre kvalité än de som kommer lägre så är jag bara skrämd av att vi inte kom på topp tre.
Okej, ettan var välgjord.
Tvåan har jag inte sett, men med mobilkamera så vette faaan om det blir bra hur man än anstränger sig.
TREAN SÖÖÖG!
Jag är mycket intresserad av att höra juryns utslag om vår film, men just nu känner jag mer för att hyra en PMC och storma tidningsjäveln.

Skriver mer när askan lagt sig.

/Emil, nån annan.

Avresedag(s)

Borde egentligen inte skriva det här, eftersom jag inte har så gott om tid på mig att bli klar, men jag gör det ändå, just for the heck of it.
Då har tiden kommit att lämna Kiruna igen. Två och en halv månad borta från detta jämngråa köldhål, hurra! Tåget går tio i två, och jag har lite packande kvar, så jättestor brådska är det inte, men man vill ju gärna ha tid över till annat också.
Detta blir förmodligen den sista post jag gör på ett tag, eftersom vi inte har internet hemma -.-
Skönt det, förresten, då får man ju tid över till att göra andra saker, som ingenting.
Jaja, back to work.

Wake me up when September ends
…nej fan, augusti är det…
/Emil

Ommöblemangisering!

Ni hör rätt, jag har möblerat om!!!
Det blev skitsnyggt, in my own humble opinion.
 Jag var och hämtade Jonas TV. 28 tum, 150 spänn. Ett kap. Som för övrigt gjorde att jag fick fem extra kanaler (gamla TVn hade nio kanalplatser, grmbl…).
Anyway, den fick inte plats någonstans när vi kom med den så jag fick helt enkelt jufsa runt lite tills den passade.
Just det, tack Jonas för bärhjälpen, och tack Johanna för gnället och lånet av paraply (och lite för hjälpen också, men det är inget jag är skyldig dig något för, så det så)
Anyways, Bildtajm:

Tjusigt va?

Just det, går ut tvåan iiii…
*kollar klockan*
…iiiiidag.

Schpannend, och skönt att komma hem.

Tills nästa gång, håll i byxorna.
/Emil, (måste verkligen hitta på något fyndigt här. Kanske ska rippa av Johanna och skriva ”ingen annan”… Jo, vi kör på det för den här gången) ingen annan.

Kall död och varm lever

Sveriges första zombiefilm!
Och JAG ÄR MED! W00T!
Jag och Manfred gjorde den här filmen för en tävling där man kunde vinna en filmkamera, men de sega jävlarna har inte postat resultatet än, trots att det gått snart tre månader efter deras deadline. Så Manfred lade upp videon på YouTube, till allmän beskådan. Jag sköter nästan all kameraföring, förutom i scenen jag är med i (Jag är nog hög eller nåt), och jag och Victor har gjort all musik. Dessutom hjälpte jag till med ljudefekterna.

För övrigt är mina kompisar hemma jätteförvånade över att jag drack sprit i helgen, vilket visat för mig vilken prydis alla verkar tycka att jag är. Seriously, Johanna är tusen gånger värre.

Jaja, kors i takplaneten tills nästa gång
/Emil